Vintertid

Två julentusiaster som inte riktigt kunde låta bli.

Idag konstaterande vi att snön har börjat falla omkring oss, och vid frukosten startade diskussionerna om det är okej att ha jultröja på sig redan nu, eller om man borde vänta till december (vi utfärdade ett undantagsfall på grund av snön). Det låg en något mild stämning över matsalen, dels på grund av de många som inte orkat ta sig upp till frukosten nu när mörkre
t kryper inpå oss, dels på grund av att vi med ro betraktade de stackarna som tog sig över campus i kylan.

Utanför skolan så har våra rosor frusit,
 och blivit om möjligt ännu vackrare. 

Uppe i dojon ligger det numera en kyla i luften innan vi väl kommer igång att svettas. Mattorna känns kalla mot ens bara fötter när man kliver in. Lamporna i taket har vi också slutat att tända på morgonträningarna. Istället har vi värmeljus vid Shomen, och idag även det extra ljuset som reflekterades utifrån snön. Medan Dimitri startade med ett tema för veckan kom jag på mig själv med att låta blicken vandra till snön utanför. Den föll så långsamt och vackert att lugnet slöt sig omkring mig.

Dimi bad oss att blunda och tänka på anledningar till varför vi är olyckliga, eller mindre lyckliga. Inom det spektrum han presenterade för oss så finns det tre olika varianter: man vill ha något som man inte har, man har något som man inte vill ha, eller så har man något just nu som man vet kommer ta slut. Jag kunde komma på saker inom varje kategori som stämde för mig. Jag tror nog att de flesta kan göra detsamma om man sätter sig ner och tänker under några minuter. Efter det att vi fått tänka igenom de olika kategorierna bad han oss alla att harmonisera, det vill säga att acceptera det vi har eller inte har. I den senare kategorin, angående att man har något som man vet kommer ta slut, kan det vara att acceptera något så stort som att ens liv har ett slut. Lärdomen som jag tog åt mig var i varje fall det som har diskuterats på skolan av både Dimi och gästlärare som Viggo Johansson och munken som besökte oss; att vi själva skapar vår verklighet som vi upplever från vårt perspektiv, och att vi också medvetet kan ändra på den.