Linjevecka

Som tradition på Hadeland Folkhögskola så har man en linjevecka varje år. Veckan innebär att undervisningen bara är inom sin egen linje. Annan undervisning, såsom valfag (valfria ämnen), gemensamma aktiviteter och möten, läggs åt sidan för att fokusera helt på sin inriktning. För de olika linjerna innebar detta olika situationer; K-pop klassen såg vi knappt (tror att de dansade hela veckan), TMK hade löpning och intensiv träning, samt åkte till ett badland, Yogaklassen åkte till Sverige för att besöka en annan Folkhögskola, och vi på Aikidolinjen hade tre gästlärare på vår "Intensive week 43".

Liggande meditation.

Foto: Ingrid Jacobsen

Vår första gästlärare var Viggo Johanssen. När jag pratade med mina vänner från yogaklassen suckade de och uttryckte lite att de var avundsjuka för att vi hade honom som föreläsare. Vi klev in i dojon där han satt med en skrivtavla ovant placerad framför shomen. Han spenderade den första tiden med att prata om mindfullness och vad det innebar. Om hur vi i stressade situationer går tillbaka till våra primala instikter om att det finns livsfara i närheten och att vår kropp därefter agerar utifrån det. Hela vår världsbild, påpekade Viggo, är helt uppgjord av våra egna tankar och känslor. Det är sannerligen vår verklighet, men vi har också en förmåga att överdriva scenarion i våra huvuden, till och med scenarion som inte ens existerar. Praktiken vi hade senare med Viggo var meditation, både sittande, gåendes, och liggandes. Det sistnämda innebar att en del snarkningar hördes i dojon i slutet av timmen.

På kvällen hade vi vår första träning med Lars Lomell. Det var en fantastisk energi i dojon och fokuset låg på att träna kontakt med sin partner. Vi utförde tekniker med endast den fysiska kontaken av handflata mot handflata. En av frågorna som kom upp under träningen var om principerna som vi diskuterade, om att vara följsam och lyssnande som uke, samt tydlig och inkluderande i sina rörelser som tori, även var relevant i ett vanligt samtal. Det demostrerade Lars tydligt genom hur man kunde tala för högt och gå fort mot sin partner så att denne andra nästan knappt kunde stå kvar.

Övning på att få sig själv att bli tyngre.

Foto: Ingrid Jacobsen

På tisdagen fortsatte Lars med två träningar till. Åter igen fokuserade vi mycket på kontakt. Men nu introducerade han användningen av qi. I början förklarade han att det inte är så mystiskt och att det går att känna nästan direkt; tanken var att vi skulle kunna känna av det redan samma träning. Som en av de mildare övningarna vi började med var att sträcka ut ena armen och lägga den ovanpå den andres axel. Med en oböjlig arm så försökte vi då rikta uppmärksamheten så långt bort i fjärran som möjligt. Lars jämförde det med att ha en vattenslang i handen som man måste släcka en stor brand med. En annan av övningarna vi gjorde var att två personer lyfte upp den tredje, som då borrade sig ner i jorden och gjorde sig tyngre än vad som verkade möjligt. Mer sammanfattat så koncentrerade vi oss mycket på att ha kontakt med vårt eget centrum, slappna av, och rikta vår qi långt.

På onsdagen kom vår tredje och för veckan sista gästlärare: Thorsten Shoo. Han introducerade oss till Kashima no Tachi (svärdskonst) i gymsalen (vår idrottshall). Istället för att gå rakt på med att plocka upp våra bokken, så började vi en lång stund med att få in rätt känsla i hela kroppen. Våra fingrar skulle röra på sig som fjärilar och vi skulle låta bli att spänna oss i axlarna. Den dagen lärde han oss en kort svärdsövning som innebar att en person avancerade mot den andre genom en cirkulerande rörelse med svärdet. Partnern, som följde med med sitt svärd och sina steg, hamnade dock till slut med ryggen mot väggen och fick höja upp sina armar för att kunna kontra.

Kashima no Tachi i gymsalen. Foto: Susanne Tjøtta.

Torsdagen var nog vår mest intensiva dag i linjeveckan. Thorsten introducerade oss till Systema, en rysk kampsport. I teknikerna var det stort fokus på att följa varandra och acceptera kontakten. Efter det att vi hade fått varandra att rulla runt på golvet och följa den andre med kontakten så fick vi ställa oss och slå varandra två och två och sedan tre i en triangel. Det måste ha sett ut som ett väldigt långsamt barslagsmål, men syftet var att man inte skulle spänna kroppen när slaget kom, utan snarare ta emot energin genom att rikta den vidare. I gymsalen tränade vi sedan mer Kashima no Tachi. Vi blev visade vad som var enligt Thorsten en avancerad kata. Mitt i lektionen fick vi även kombinera rörelserna med det vi lärde oss dagen innan. Det kändes väldigt tillfredsställande att få ihop två pusselbitar och se hela bilden.

Den sista dagen tränade vi vidare med en sista timme med svärd där vi fortsatte med vår kata. Efter det hade vi vår avkoppling som skulle föreställa massage. Om någon hade sett det utifrån så hade de troligtvis mer beskrivit det som om vi rullade över varandra i hela dojon, samt att vi tryckte våra knytnävar länge mot magen på varandra. Thorsten välkomnade oss alla till att komma på hans seminarie helgen som följde, men efter den intensiva veckan får jag erkänna att jag stannade på skolan för att pusta ut.