Redan i vår vardagsrutin så har vi inte många mobilskärmar som lyser upp i lokalerna. I dojon används de endast för att ta foton, på morgonsamlingarna lämnas de i korgar som hänger utanför, och även utanför andra gemensamma utrymmen så finns det mobildagis för att uppmuntra oss till att lämna mobilerna. Som några av mina nära och kära hemma skämtar om, så är det precis som om vi skärmar av oss från omvärlden och kryper längre in i vår "folkisbubbla". Men trots varningslamporna lyser starkt för begynnelsen på en sekt, så finns det otroliga fördelar med att sitta vid ett matbord där inte en enda kikar ner på mobilskärmen, och överhuvudtaget inte har mobilerna på bordet. Det blir inga distraktioner eller avhuggna samtal för att någon har uppslukats av meddelande eller scrollande. Alla känns närvarande, och det blir en helt annan avslappnad stämning när det inte vibrerar så att allas blickar dansar kors och tvärs över bordet.
Det är något alldeles speciellt med att se en livs levande munk i utstyr och allt. Det är lite som att resa tillbaka i tiden men samtidigt in i en modern film (tänk Kung Fu Panda). Även om han pratade länge och väl om djupa lärdomar, var det på ett sätt som fick en att både skratta och hållas trollbunden. Det var inga mystiska tvetydiga meningar. Han sa exempelvis rakt av att "zen" bara var ett ord för meditation, att anledningen till att vi har så svårt att meditera är att vi är överstimulerade med underhållning hela tiden, och att det som vi behöver lära om oss själva och vilka vi egentligen är finns inom oss. Det sista låter väldigt kliché, men det han menade var att vi inte behöver läsa en bok från en speciell guru eller träna för en antik mästare. Att utforska sig själv är "det enda" som krävs,. Och då behöver man ta bort distraktionerna då och då och verkligen fokusera på att koppla bort tankarna, samtidigt som man utan någon som helst ambition för att nå någonting, ställer sig frågan: "Who am I?". Lättare sagt en gjort.
Igår var det ännu mer mobilfritt än den vanliga folkisbubblan som jag beskriver. Vi hade nämligen en teknologifri dag...eller åtminstone vad gäller våra personliga skärmar i form av datorer, läsplattor, och mobiltelefoner. Denna ootrodoxa aktivitet skedde i samband med att vi hade besök av en amerikansk munk; Hyon Gak Sunim. Han noterande med ett stort leende kopplingen mellan hans årliga besök och att ingen får använda mobilerna på gemensamma utrymmen: "Hide away the phones! That crazy munk is coming again." Det ska tilläggas att han då samtidigt tog upp mobilen för att ta en selfie med hela skolan.
 |
| Hyon Gak Sunim har föreläsning för samtliga elever, och använder Dimitris i ett filosofiskt exempel. Foto: Hadeland Folkehøgskole |
 |
| Meditation i skolans yogarum. Foto: Hadeland Folkehøgskole |
Efter lunchen samlades vi i en stor ring nere i skolans yogarum. Väl där förklarade Hyon Gak Sunim hur en meditation kan gå till med allt vad det innebar. Han visade hur man sitter, vart man fokuserar blicken, och håller händerna. Under tiden som vi hade meditation fortsatte han att berätta för oss hur tankarna kommer och går, att sinnet i princip blir oroligt och försöker få tillbaka uppmärksamheten från en genom att hitta på scenarion som man börjar begrunda (såsom bråk och diskussioner som inte ens existerar). Han beskrev sinnet precis som ett barn som inte får uppmärksamhet av sin mor eftersom hon har ett djupt samtal. Det barnet då gör är att avbryta mamman genom att ropa efter henne och visa henne irelevanta saker för att få uppmärksamheten tillbaka.
Även om lärdomarna var (enligt vår föreläsare) bara att hämta ut från oss själva, så inser man väldigt snart hur mycket det är att smälta. Han hade trots allt mediterat i 30 år. Svaret på om han visste vem han var, det vill säga inte bara namnet, utan vem han verkligen var? "I don't know."
Kommentarer
Skicka en kommentar