Fortsätt till huvudinnehåll

Lördagsseminarier

På helgerna är man till mestadels ledig här, men vi har seminarier i princip varje lördag. Innehållet kan vara allt mellan himmel och jord. I början hade vi mycket praktiska ting, så som att förbereda oss inför vår fjälltur, eller hur driften fungerar på skolan. Lite mer än en månad in i terminen kommer vi däremot ha lite mer utvecklande seminarier. Klimatkloka folkhögskolor (fast på norska såklart) var som ett exempel temat för förra lördagsseminariet. Då kom Astrid Bjerke från Framtiden i våre hender och föreläste för oss. Föreläsningen i sig var bred när hon pratade om allt från DDT till klädproduktion i Asien. Som miljövetare var det mycket repetition, men det var ändå givande i och med att vi tillsammans försökte komma på olika sätt som vi kunde bli mer miljövänliga på skolan. I min grupp diskuterade vi bland annat gemensam tvättning av kläder, en byteshörna för kläder och ting, samt att minska matsvinnet genom att göra det mer synligt. Små saker kan man tycka, men man måste börja någonstans.


Lördagsseminariet som vi hade igår var aningen annorlunda. Det var med två gigantiska bussar som vi lämnade skolan efter frukosten, och tog en guidad busstur runt Hadeland. En av skolans eldsjälar, Hallgeir, höll låda konstant under den tre timmar långa färden. Det var självfallet fritt att välja en buss utan guide också, men då hade man missat många märkliga anekdoter längs vägen.

Ett av stoppen vi gjorde var vid en domarring som användes som tingsplas långt innan kristendomen kom till Norge. Hallgeir berättade att även bröllop kunde hållas på platsen, och avslöjade sedan med ett stort leende att han själv hade gift sig i ringen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den vackraste platsen jag tränat på

Det mest magiska med vår studietur till Japan, från en Aikidokas perspektiv, var vårt besök i en avlång gammal dojo som låg belägen i Shingu, Wakayama. Det kändes direkt från vår första träning att det var något annorlunda på denna sista plats, i jämförelse med de som vi hade besökt förut. Tidigare hade vi varit i klubbar som visserligen visat tecken på mycket tradition, men i Kumano Juku Dojo var det något helt annat. Det kändes i luften när man kom in, i stämningen av att bara gå till platsen i sig. Vi var tysta utanför, och gick på led in i en smal gång som ledde till ingången. Precis innanför skjutdörren i mörkt trä, var den stengolvsbeklädda del som var gränslandet mellan utomhus och inomhus. Efter det fick inga skor följa med, och golvet höjdes ett steg där gamla nötta golvbrädor startade. Vi tog alla av oss skorna i tysthet. Det var en nervös och spänd stämning som rådde bland oss. För japanerna måste det ha sett ut som om vi trodde att vi var på väg till slakt....

Hur uppstår en Aikidoka?

Det är något alldeles speciellt med människans nyfikenhet. Vi kan helt enkelt inte låta bli, på gott och ont. Jag startade med att läsa ett inlägg på facebook, sedan påbörjade jag på en ansökan, mejlade tränaren på skolan, blev inbjuden till ett Skypemöte, blev inbjuden till en festival, tackade ja, renoverade ett rum mitt i allt kaos hemma, och satte mig en lördagsmorgon på bussen till Oslo. Men hur kommer det sig, att jag överhuvudtaget tog det beslutet? När jag var runt 12 eller 13 år gammal satt jag och en av mina vänner och funderade på vad vi skulle ha för elevens val. Vi gick på högstadiet, och i en osäker ålder och i skrämmande korridorer för en sjundeklassare, så var det viktigt att ha sällskap av sina vänner. Jag var exalterad över att välja Aikido, men min vän var inte lika intresserad. Så vi gjorde en kompromiss för att upprätthålla vår allians: vi satte Aikido som ett av valen, båda två. När vi några dagar, eller måhända en vecka, senare fick reda på att vi båda fått til...

Hör fåglar sjunga glatt

Fem minuter varje morgonsamling tillägnas åt att en person ger en slags gåva till sina medelever. Då menar jag inte att man har köpt choklad till resten av hela skolan (även om det kanske inte hade varit helt dumt det heller) utan att man presenterer något som ger folk en bra start på dagen. De flesta morgongåvorna är videor som visas på vår projektor inne i aulan. Då kan det vara allt från musikvideor och stand-up komedi till inspirerande insikter. De som fastnat mest hos mig är beskrivningar av hela livet i sig. En av gåvorna denna vecka var Alan Watts ord; Why Your Life is not a Journey som David Lindberg har kombinerat med film. Budskapet i hela citatet är att livet inte går ut på att man ska komma till en viss destination, utan att det är själva resan som är målet i sig. Den har jag såklart hört förut i många olika sammanhang, inklusive att jag har sagt det själv. Det som fastnade hos mig mest med specifikt det här budskapet var dock att Alan Watts beskrev hur livet går att li...